Sommaren, en tid som inte alltid är ljus.

Får börja med att tacka alla för en sjungande, klappande, skrattande och underbar kväll på Knippla Hamnfest. Stort tack till Källeberga, Knipplas egna husband, ni gör att alla trivs och blir glada. Hoppas ni känner att ni berör folk och gör så många får vara fria från livets vardag en stund:)

Sommar… för 6 år sedan försvann min glädje över att äntligen är det sommar. När midsommar kommer så  smyger sig ett grått moln in i hjärnan och skymmer solen. Så blåser det ibland och solen tittar fram igen, men molnet det upplöses aldrig riktigt, det glider fram igen när man minst anar det. Som idag t.ex. så går man där på vägen och opps där kom molnet och regnet börjar sakta att falla, helt utan förvarning. Men som tur är så kämpar solen med att skingra molnet och regnbågen kommer, allt är över på någon minut, man kan se upp igen och möta världen.
Som sagt för 6 år sedan så fick vi beskedet att de inte slog något litet hjärta hos vårt lilla barn. Men hallå varför, vad har jag gjort eftersom barnet har dött? Jag har mördat en oskyldig själ vars liv var helt beroende av mig… Oj vad lätt man blir manipulerad av sin hjärna, tur att man har en underbar familj och vänner som vågar prata om det jobbiga. För det hjälper annars skulle man väldigt lätt låta konstiga och helt befängda tankar bli verklighet. 
Så imorgon blir det kalas på kyrkogården, för det tycker Olly det ska vara. För är det födelsedag så är det, varken man är här eller där:) Så varje år packas picnic korgen med fika och filt. Så sitter vi där mitt på graven och fikar, skrattar, gråter och bara är. Många tänker säkert att så kan man väl inte göra, fika på en  grav… jaa varför inte det är väl ett otroligt fint sätt att visa sin vördnad för de som har funnits i ens liv.
Så imorgon är det Storasyster dag. En dag vi aldrig kommer glömma, en dag vi aldrig vill glömma, en dag vi för alltid kommer fira. En dag vi alltid kommer prata om. Ett barn som för alltid kommer vara liten och späd i våra sinnen. Ett barn vi alltid kommer sakna. Albertina är det barnets namn… 
Så nu har vi låtit molnet vara framme en stund, regnet har fått falla i sin egen takt men nu låter vi solen göra det den ska, så får vår hjärna vila sig i solsken en stund. För den blir trött av det mulna vädret förstår ni. 🙂
Kram på er alla och tack för att ni har läst mina ord, det hjälper solen att orka spricka igenom det där molnet.

Carolina

Annonser

3 thoughts on “Sommaren, en tid som inte alltid är ljus.

  1. Pingback: Blommande September | cSkapar

  2. Läser dina fina ord och känner så stark smärta i bröstet, känner med dig och förstår precis..
    Det är så fint och fruktansvärt på samma gång, ni är en så fin familj Carolina..
    Många kramar Hanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s