Skapa en Gravdekoration

Nu har jag varit off ett bra tag från sociala medier, inspirationen och energin har inte riktigt varit på topp. Så kan det bli ibland, men ska försöka jobba på detta.

Så nu har jag gjort en dekoration till graven inför allahelgonna. Tänkte visa er den och vad jag använt, kanske inspirerar jag dig att skapa en egen.

Du behöver ståltråd, tänger, tyg (jag har använt jute), mossa, taklök, plättar i luften, stenar.

Här ser ni stommen jag gjort av grövre ståltråd. Börja först med en ring och böj sedan till halvcirklar att fästa omlott runt ringen. Klipp sen ut en cirkel i tyget som är lite större än ringen, tråckla sedan den runt ringen med tunnare ståltråd.

IMG_2161.JPG

IMG_2167.JPG

Nu är det dax att vira mossa runt alla halvcirklarna, jag valde att blanda vanlig mossa och vitmossa. Lägg sedan lite mossa i tyget, vira lite ståltråd runt taklökarna och sätt ner dom i mossan, förankra dom med änden av ståltråden som du trär ner genom tyget till undersidan. När alla är på plats så tvinnar du ihop ändarna på undersidan. Nu kan du dekorera med övriga dekorationer om du vill. Jag använde lite silverfärgad ståltråd, vita stenar och lite plättar i luften som jag drog upp så det kom med lite rötter.

IMG_2174.JPG

IMG_2179.JPG

Lycka till och kom ihåg att det ska vara roligt att skapa. Varför inte samlas några stycken och skapa tillsammans, det är så mycket roligare.

Jag gjorde som sagt min för att lägga på graven, men den blir ju en fin dekoration vid entrén eller på en bricka inne.

Kram på er

Carolina

Annonser

Sårtvätt av ett annorlunda slag

Tårarna börjar rinna och saknaden efter dig vår lilla fina Albertina, gör sig påmind när man minst anar det. Idag var det en låt på radion som rev av lite på sårskorpan.

20131114-102803.jpg

Sitter i bilen och kör, så börjar de spela Sparvöga med Marie Fredriksson. Ja då är det kört, för denna låt har jag alltid gillat. Men när du för sju år sedan lämnade oss och min kropp så blev den en del av vår historia. Ett kapitel som jag gärna skulle vilja skriva om, men det går ju inte. Så jag får låta tårarna rinna, för det är ju bra att tvätta rent såren för att hålla infektioner borta. Det har varit många infektioner i detta sår under dessa år, men är lättare att hålla rent nu. Av djupa sår får man ärr sägs det, men detta sår blir aldrig ett ärr. Detta sår kommer aldrig läka helt, en skorpa kommer alltid finnas och detta för att det behöver spolas rent ibland. Så nu tvättar jag och pysslar (skriver av mig) om såret.

Varje sekund bildas det djupa sår hos många på vår jord, skänker en tanke och ett ljus till er alla.

Många tankar går till alla vuxna och barn i Filipinerna i detta nu. Hoppas nu att hjälpen når fram till alla så lidandet kan lindras. Jag hoppas att alla tycker hjälp ska ges var hän i världen det finns lidanden. Så tänk på att alla är vi någon, vare sig vi bor här eller där. För en Hållbar värld handlar inte bara om miljön, den handlar också om respekt för allt liv.

Kram på er

Carolina

P.s Nu har sårskorpan börjat att torka och jag är redo för dagen.

Sommaren, en tid som inte alltid är ljus.

Får börja med att tacka alla för en sjungande, klappande, skrattande och underbar kväll på Knippla Hamnfest. Stort tack till Källeberga, Knipplas egna husband, ni gör att alla trivs och blir glada. Hoppas ni känner att ni berör folk och gör så många får vara fria från livets vardag en stund:)

Sommar… för 6 år sedan försvann min glädje över att äntligen är det sommar. När midsommar kommer så  smyger sig ett grått moln in i hjärnan och skymmer solen. Så blåser det ibland och solen tittar fram igen, men molnet det upplöses aldrig riktigt, det glider fram igen när man minst anar det. Som idag t.ex. så går man där på vägen och opps där kom molnet och regnet börjar sakta att falla, helt utan förvarning. Men som tur är så kämpar solen med att skingra molnet och regnbågen kommer, allt är över på någon minut, man kan se upp igen och möta världen.
Som sagt för 6 år sedan så fick vi beskedet att de inte slog något litet hjärta hos vårt lilla barn. Men hallå varför, vad har jag gjort eftersom barnet har dött? Jag har mördat en oskyldig själ vars liv var helt beroende av mig… Oj vad lätt man blir manipulerad av sin hjärna, tur att man har en underbar familj och vänner som vågar prata om det jobbiga. För det hjälper annars skulle man väldigt lätt låta konstiga och helt befängda tankar bli verklighet. 
Så imorgon blir det kalas på kyrkogården, för det tycker Olly det ska vara. För är det födelsedag så är det, varken man är här eller där:) Så varje år packas picnic korgen med fika och filt. Så sitter vi där mitt på graven och fikar, skrattar, gråter och bara är. Många tänker säkert att så kan man väl inte göra, fika på en  grav… jaa varför inte det är väl ett otroligt fint sätt att visa sin vördnad för de som har funnits i ens liv.
Så imorgon är det Storasyster dag. En dag vi aldrig kommer glömma, en dag vi aldrig vill glömma, en dag vi för alltid kommer fira. En dag vi alltid kommer prata om. Ett barn som för alltid kommer vara liten och späd i våra sinnen. Ett barn vi alltid kommer sakna. Albertina är det barnets namn… 
Så nu har vi låtit molnet vara framme en stund, regnet har fått falla i sin egen takt men nu låter vi solen göra det den ska, så får vår hjärna vila sig i solsken en stund. För den blir trött av det mulna vädret förstår ni. 🙂
Kram på er alla och tack för att ni har läst mina ord, det hjälper solen att orka spricka igenom det där molnet.

Carolina

Bland gravar och ljus

I går gjorde jag en krans till morfars familjegrav, där vår lilla Albertina… hittar inte rätt ord (lite känslosamt blev det just nu…puh…).
Våran lilla Albertina får alltid en egen liten dekoration till Allahelgonahelgen, och i år så har Olly gjort ett mosshjärta till henne. Så nu blir det att göra fint där och sätta upp lyktorna. Ett måste under helgen som kommer är att åka till kyrkogården på kvällen och se alla ljus. Det är väldigt vackert och man fylls av en ganska mäktig känsla. En själslig känsla kan man kanske kalla det. Så ta och åk till en kyrkogård, promenera runt och bara va. Missa inte att ställa er en bit ifrån, då man får se helheten och den är helt otrolig. Man kan kanske säga att kyrkogårdarna förvarar vår historia, lång eller kort, glad eller sorglig.
Nu behöver man ju inte besöka kyrkogårdarna endast denna helg. Oftast är det en vacker omgivning för en liten promenad. Har man en grav som man besöker så varför inte ta med lite fika att njuta av. Vi brukar ha picnic hos Albertina, på hennes årsdag har vi ett lite annorlunda kalas där. För den stora trollungen tycker att är det födelsedag så är det, även om storasyster bor i solhimlen. Så vi har vaxduk och massa goda bullar med och har det hur härligt som helst. Skratt och gråt går hand i hand, sägs det ju. Så lyssna till barnen eller barnet inom dig, det är oftast det som behövs för att livet ska bli lättare att leva.
Jag tror att vi behöver lära oss att vara bekväma med oss själva, för att kunna njuta av vår vardag. Vi är lite för rädda för vad andra ska tycka om oss. Så kan man väl inte göra eller så kan man väl inte se ut! (gå runt i röda skor, haremsbyxor, och inte tvättat håret på 2dagar 🙂).Vad ska andra tycka och säga… Hallå… dom får väl tycka och säga vad dom vill. För det viktigaste är att vara sann mot sig själv, och stå upp för sitt eget jag, sin egna själ.
Så gå ut denna helg och bara var ett med ditt jag/din själ. 
Ta ett djupt andetag och säg/tänk: Vilken härlig människa jag är
Kram Carolina