Stjärnan – ett skådespel med gamla anor

Trettondagsafton och klockan har blivit 18.00. Det är dags för stjärna att gå runt i alla husen. Ått gå med stjärna är en väldigt gammal tradition som lever vidare än idag. Det som har förändrats är att nu samlar de in pengar (här går det till HBK), förr gick de runt och fick mat o dryck. Jo lite starkare dryck får de här oxå, men bara för att de ska orka i detta ruskiga väder…
Vill ni läsa om stjärnans historia så kan ni gå in här på Nordiska Museéts sida.
På Hyppeln där jag växte upp lever tyvärr inte traditionen kvar. Men nu bor jag ju på Hälsö och får vara med om detta trevliga skådespel. Det är tur att jag har julen kvar till 20:de knut, för det skulle kännas konstigt att ta emot stjärna om hemmet inte var i juleskrud.

Nu återstår bara att se om de vågar komma in i år, då vattenkopporna nu har prickat in sig på vår lillas kropp. (Hon är jätteredig, kliar inte alls mycket).

20140105-182041.jpg

20140105-182133.jpg
 
Foto: Catarina Magnusson

Gokväll på er nu
Kram Carolina

Annonser

Sommaren, en tid som inte alltid är ljus.

Får börja med att tacka alla för en sjungande, klappande, skrattande och underbar kväll på Knippla Hamnfest. Stort tack till Källeberga, Knipplas egna husband, ni gör att alla trivs och blir glada. Hoppas ni känner att ni berör folk och gör så många får vara fria från livets vardag en stund:)

Sommar… för 6 år sedan försvann min glädje över att äntligen är det sommar. När midsommar kommer så  smyger sig ett grått moln in i hjärnan och skymmer solen. Så blåser det ibland och solen tittar fram igen, men molnet det upplöses aldrig riktigt, det glider fram igen när man minst anar det. Som idag t.ex. så går man där på vägen och opps där kom molnet och regnet börjar sakta att falla, helt utan förvarning. Men som tur är så kämpar solen med att skingra molnet och regnbågen kommer, allt är över på någon minut, man kan se upp igen och möta världen.
Som sagt för 6 år sedan så fick vi beskedet att de inte slog något litet hjärta hos vårt lilla barn. Men hallå varför, vad har jag gjort eftersom barnet har dött? Jag har mördat en oskyldig själ vars liv var helt beroende av mig… Oj vad lätt man blir manipulerad av sin hjärna, tur att man har en underbar familj och vänner som vågar prata om det jobbiga. För det hjälper annars skulle man väldigt lätt låta konstiga och helt befängda tankar bli verklighet. 
Så imorgon blir det kalas på kyrkogården, för det tycker Olly det ska vara. För är det födelsedag så är det, varken man är här eller där:) Så varje år packas picnic korgen med fika och filt. Så sitter vi där mitt på graven och fikar, skrattar, gråter och bara är. Många tänker säkert att så kan man väl inte göra, fika på en  grav… jaa varför inte det är väl ett otroligt fint sätt att visa sin vördnad för de som har funnits i ens liv.
Så imorgon är det Storasyster dag. En dag vi aldrig kommer glömma, en dag vi aldrig vill glömma, en dag vi för alltid kommer fira. En dag vi alltid kommer prata om. Ett barn som för alltid kommer vara liten och späd i våra sinnen. Ett barn vi alltid kommer sakna. Albertina är det barnets namn… 
Så nu har vi låtit molnet vara framme en stund, regnet har fått falla i sin egen takt men nu låter vi solen göra det den ska, så får vår hjärna vila sig i solsken en stund. För den blir trött av det mulna vädret förstår ni. 🙂
Kram på er alla och tack för att ni har läst mina ord, det hjälper solen att orka spricka igenom det där molnet.

Carolina